Julia Matilda H

Det finns en gräns för hur långt jag sträcker mig och det är där jag är nu. Snart tar jag tillbaka allt det där jag en gång sagt, snart drar jag mig tillbaka. Tillbaka bakom allt det där som ingen vet finns, där ingen någonsin kan hitta mig. Slutet är här och nu finns det inget mera jag kan göra, därför ger jag mig nu av, ger mig av för att hitta en ny väg och ett nytt ansikte med nya uttryck, som kommer hjälpa mig att hitta det jag letar efter. Jag ger mig av för att förstå det jag lämnat och avslutat. Aldrig ska detta bli återfunnet men det gör mig ingenting, för jag har

stängt dörren och själv valt att avstå från det.

Jag tror på ödet, jag tror att det som händer, händer av en anledning. Men jag kan ändå inte förstå varför? Jag kan inte se den självklara förklaringen, ändå så är det som om någonting inom vet.